....av en bitterfitta. Ursäkta uttrycket, men jag har anledning till att vara det. Har fått reda på att yngsta grabben som går år 1 för andra gången på gymbasiet, hoppade av första itbildningen och började på nytt.....han är dyslektiker. Det är inget fel med det, MEN om det inte vor för alla utredningar som gjorts ett x antal gånger på grundskolan och där har man inte kommit fram till nåt mer än att han var sbårstartad på lektionerna. Gaaaaaah!!! Vi jar bråkat å kämpat i alla år och haft många jobbiga möten omkring detta. Hur i helvete har grabben orkat.....hans pappa, min älskade make är dyslektiker. Farmor likaså. Storebror har dyslexi och dyskalkyli (matematiska problem).

Hur gör vi nu?? Börja om från skratch med gymnasiet (mentorns förslag) eller kan man kräva att han får alla resurser som finns för att han ska komma igång/i kapp. Ingen har ju tagit osd på allvar tidigare......Han vill ju oxå bli klar med skolan mån gång. Han är inte dum i huvudet. Oj....ta inte illa vid er av det. Var inte meningen att kliva nån på tårna. Han uttrycker sig så själv.

Hur som helst efter det utlägget så ska jag strax väcka gubben. Han har gjort natt å ska ut eftermiddag. Idiot rundning enligt mig. Dock själv vald. Vill inte att han ska slita ut sig. Vill ju ha honom pigg å alert.

Nu blir det lite kaffe. Skulle behöva få lite gjort....sånt ger mig ny energi. Fast för tillfället har jag inte lust att dra igång med det som hänger över mig. Var sak har sin tid......