...och funderar på att vem som helst skulle ju kunna försvinna spårlöst nu i all den här snön......Hmmmm, det tåls att tänka på. Var nyss ner och hämtade Martin på Hoforshallen och kurvan dit känns ju nu som en tunnel...Man ser ju inte skiiit över vallarna. Så nu ska jag önska och drömma hela natten att någon kommer och hjälper våren på väg.....Efterlyser denna kvinna som jag visar här nedan:

Om ni ser henne eller vet var hon finns, var snäll och skicka henne till min adress för här finns det mycket göra åt henne.... :o)

....väldigt nöjd med mina resultat, det var ju skönt att få höra. Ska på uppföljning i Gävle i morgon, skulle varit på den redan förra veckan men ficklov att boka om....ibland blir det så att man får lov att göra det. Kommer vl så småningom få tillräcklig information vad det gäller mina alternativ om arbetsbyte, som det är i dag så har jag bara fått scheman från chefen på vilka ställen det gäller, ingenting om vilka insatser som det handlar om....men som sagt var det blir nog bra i slutändan. Det kännns ju naturligtvis surt och väldigt jobbigt att behöva lämna sin nuvarande arbetsplats som är på väg in i en ny fas.Skulle ju varit spännande att få vara med där, men icke sa nicke.....Det viktigaste just nu handlar om att jag ska få må bra IGEN och det andra får komma så småningom...eller????

Jag har precis stått och stekt falukorv till ett helt regemente , känns det som...Familjen har beställt stekt falukorv, gräslökssås och potatis till middag.....såååå de lär nog bli nöjda. Kanske tar och äter lika som dem jag oxå........

Hoppas att ni alla som läser min blogg inte tröttnar på mitt malande och orkar stå ut med mig tills allt vänder ......vi har ju alla våra ups and downs....Fast jag har ju mina goda stunder nu oxå, trots att det ser mörkt ut för mig personligen nu..... Kraizar på er alla.

...var väldigt förstående....tur att det finns folk som orkar lyssna när man mår piss. Känner att jag på nåt sätt måste få mina känslor att plana ut och landa, skulle få komma till någon och prata, det är ju ett steg i rätt riktning. Konstigt hur människan är skapt, hur man kan reagera så olika på samma saker...men det kanske är riktigt bra att vi är olika för tänk om vi tänkte gjorde och reagerade precis likadant allihopa. Vilken torftig miljö vi skulle leva i då. Jag är ju den som oftast har lätt att visa mina känslor, åt båda hållen, men just nu så är det mest tårar som trillar och skrattet lurar inte ens runt hörnet....men det finns säkert ett ljus i min tunnel oxå. Jag måste bara få komma lite närmare en lösning som jag känner mig trygg i och som fungerar för mig, för att kunna se ljuset.....Inget ont som inte har något gott med sig, brukar man ju säga.....Fast jag har stunder då jag i fråga sätter hela min existens och funderar på om det är jag som gjort något fel för att det ska bli så här.....Jag vet att så inte är fallet men hela min ynka lilla självkänsla och självsäkerhet fick sig en rejäl knäck och drog som en avlöning ner långt under fotsulorna...Blir en kamp i sig att ta sig upp därifrån....Det enda positiva just nu är att kilona trillar med lite extra fart.....fast det är ju inte heller bra egentligen. Tjngeling på er.......

.....göra mig klar för att åka till doktorn. Får se vad han har att säga då?? Snön formligen vräker ner och jag ska ut och köra bil....kul... or NOT. I dag har jag en mage som för en vild diskussion, vet inte med vem den pratar, men jag kan lova att det låter som ett helt kemilabb, puttrar knorrar och bubblar. Ska ha telefon träff med sköterskan från Ersta på efter midagen, så nu har man vägt sig och  tagit midjemått, hoppas de är lika nöjd med mitt resultat som jag är...det visar sig. Ha en bra dag i snöyran...Kram Åsa